emblaocheliza

Imorse målade vi om sovrummet och jag plågades av enorm ridabstinens.
Jag veeeet. Jag sa att jag skulle vänta men jag drömde att jag red henne i natt och jag åkte inte av och hon va snäll.

Sagt och gjort, igår köpte jag en ny sadelgjord i 140 ( samma storlek men gummiband på båda sidorna) och den gick hjälpligt om *S* Hon va lika snäll att ha inne i dag och i boxen stod hon blickstill löst medan jag gjorde i ordning henne.
Perfekt!
Passade in hennes nya träns och ett mindre bett. Allt i sin ordning.

Tina hejjade på min ridtur och erbjöd sig att ta med Wilma i grimma, dock kom vi fram till att Embla utan sällskap är en mkt vettigare idé, vi ska trots allt träna på ensamheten med plus att alla hästarna är rätt taggade och de sista jag behövde va någon som flög i luften brevid!
Tina följde med till fots.
Målet med rundan var en 20 minuter lång skritttur i skogen där inga krav alls ställdes.
Jag hade en halsrem för säkerhetsskull och kom efter några försök upp i sadeln ( måste bli snabbare *S* )

Vi skritta ner från stallet och ner mot hagen där det tog tvärstopp. Jag har ju medvetet valt att inte ha spö på henne alls så vi väntade, jag riktigt kände att hon kolla av mig vad jag skulle göra och hur jag skulle reagera så jag pratade med henne och väntade. Så fort hon tog ett steg eller antydan till steg berömde jag och efter ett par stopp och 5 minuter senare hade jag en superglad häst med öronen spelande och glatt skrittande inne i skogen.
Underbara häst!
Berömde henne massor och vi gick upp och ner i backar och red sedan hemåt.
Hon var så glad och jag var så glad!

Hon är helt underbar! Är så glad att jag har henne, mitt lilla frö! *ler bredast*
Har nyss varit ute och pussat om henne god natt, det är verkligen lyx att bo granne med stallet!

Natti natt!