Fix!
Igår kom hovslagaren och Tina kika över Embla.
Båda delarna gick fint!
Nu är hon välbalanserad i skoningen och har allt förspänt för sig på denna punkten.
Idag tog jag mig mod att rida henen själv.
Blev hagen som målet, givetvis utan hästar därinne.
15 minuter tog det att komma upp eftersom och taktiskt nog lyckades undvika pallen och mest backade.
Varje gång jag försökte fösa henne framåt försökte hon hugga och slog med bakbenen. Suris *s*
(Det är här jag inser att jag ställde henne i rätt stall, hur kul hade det varit om svägerskan som är under 18 blivit skadad av MIN häst? Som hästägare har man en hel del ansvar, speciellt om man köper en häst med speciella behov och jag känner att i dagsläget med Embla är det bättre att hon står hos någon som vet hur hästar i trängda situationer KAN reagera och därför ta situationen för vad den är när den uppkommer. Jag menar inte att hon är en livsfarlig häst på något vis men hon KAN bli farlig i fel situation och jag skulle inte kunna förlåta mig själv om något hände.)
Nåväl, tack gode gud för vår stenhög i hagen *S*
Efter en stunds promenerande stod hon stilla vid en sten i en tiondels sekund och jag kom upp.
Embla som var på testhumör gjorde allt för att slippa röra sig och jag gjorde allt för att undvika att konfronterade eftersom det oftast innebär en mycket missnöjd Embla på två ben. Det lärde jag mig på provridningen. *S*
Men efter att ha gått genom henne och hon iaf inte har ont känns som man får chansa på hur man ska få henne framåt.
Hon stannade och jag testade vända henne åt alla möjliga håll men hon stanna igen, jag gungade fram henne och hon lyssna ett par steg och stanna igen. Sen la jag om skänklarna och ignorerade att hon varnade med svansen och mycket riktigt ställde hon sig upp på två ben och knocka mig på näsan, men sen gick hon fram och gick som en liten gudinna.
Underbara häst!
Man känner liksom att hon faktiskt är hel sjukt fin men hon är en liten latmask *S*
Imorgon ska jag rida ut med Tina. Ska bli skoj, men jag fortsätter ha en halsrem ett tag till *S*
Båda delarna gick fint!
Nu är hon välbalanserad i skoningen och har allt förspänt för sig på denna punkten.
Idag tog jag mig mod att rida henen själv.
Blev hagen som målet, givetvis utan hästar därinne.
15 minuter tog det att komma upp eftersom och taktiskt nog lyckades undvika pallen och mest backade.
Varje gång jag försökte fösa henne framåt försökte hon hugga och slog med bakbenen. Suris *s*
(Det är här jag inser att jag ställde henne i rätt stall, hur kul hade det varit om svägerskan som är under 18 blivit skadad av MIN häst? Som hästägare har man en hel del ansvar, speciellt om man köper en häst med speciella behov och jag känner att i dagsläget med Embla är det bättre att hon står hos någon som vet hur hästar i trängda situationer KAN reagera och därför ta situationen för vad den är när den uppkommer. Jag menar inte att hon är en livsfarlig häst på något vis men hon KAN bli farlig i fel situation och jag skulle inte kunna förlåta mig själv om något hände.)
Nåväl, tack gode gud för vår stenhög i hagen *S*
Efter en stunds promenerande stod hon stilla vid en sten i en tiondels sekund och jag kom upp.
Embla som var på testhumör gjorde allt för att slippa röra sig och jag gjorde allt för att undvika att konfronterade eftersom det oftast innebär en mycket missnöjd Embla på två ben. Det lärde jag mig på provridningen. *S*
Men efter att ha gått genom henne och hon iaf inte har ont känns som man får chansa på hur man ska få henne framåt.
Hon stannade och jag testade vända henne åt alla möjliga håll men hon stanna igen, jag gungade fram henne och hon lyssna ett par steg och stanna igen. Sen la jag om skänklarna och ignorerade att hon varnade med svansen och mycket riktigt ställde hon sig upp på två ben och knocka mig på näsan, men sen gick hon fram och gick som en liten gudinna.
Underbara häst!
Man känner liksom att hon faktiskt är hel sjukt fin men hon är en liten latmask *S*
Imorgon ska jag rida ut med Tina. Ska bli skoj, men jag fortsätter ha en halsrem ett tag till *S*
Kommentarer
Trackback
